Den magiska solnedgången över Pura Tanah Lot

Åskan dånade på avstånd och det var gråmulet på himlen när vi vaknade efter vår powernap. Och vi som hade sett fram emot att se Templet Tanah Lot vid havet vid solnedgången, eftersom det är ett magiskt måste. Vädret från yr.no förutspådde att det skulle vara blixt och åska hela kvällen, natten, ja fram till nästa morgon.

Tur att väderprognoser sällan stämmer.

Vi fick några skvättar regn på oss, men efter det klarnade det upp och vi fick se den kända solnedgången trots allt. Även fast det istället var sådär svettigt varmt så att det kändes som minsta lilla damm klistrade sig fast på min kropp när jag rörde på mig.

Vid templet blev vi sköljda av heligt vatten och dekorerade med ris i pannan och en blomma bakom örat.

När solen har gått ner över Pura Tanah lot stängs hela lilla byn ner. Alla små affärer och matställen stänger för dagen och den enda restaurangen som var öppen var den vi hade ätit lunch på, men det gjorde inte så himla mycket eftersom maten är helt fantastisk.

Vi bad om att få Nasi Campur veganiserad och det var inga problem alls tack vare den supervänliga personalen.

Nasi Campur är som en indonesisk tapastallrik med ris, wokade grönsaker, tempeh, tofu, grillade champinjoner på spett och grönsaksvårrullar. Och det var så gott att jag för stunden var som på rosa moln.

Imorse vaknade vi med frukost på sängen (vegansk Nasi goreng, massa frukt, kaffe och juice) och fick massage som ingick i vistelsen på Natya Hotel Tanah Lot. 

Mina skador på fötterna från skridskoåkningen har tyvärr blivit värre och just nu är jag en haltande kvinna och fick snällt sitta i skuggan vid poolen medan Guy tog ett sista dopp innan det var dags för utcheckning. Om en stund ska vi hitta en taxi och åka vidare till min highlight av vårt reseäventyr: veganmeckat Ubud.