Ubud den veganska drömmen, del 6

Bali Eco & Educational Cycling Tour

WOW kan sammanfatta fredagen den 13e. Jag vägra nog säga att det här är den bästa dagen vi har haft sedan vi lämnade England - allt tack vare en cykel tour och en sjukt bra och kul tour guide!

Det började med att vi blev upphämtade i en minibuss utanför vår home stay och redan då var det som en explosion av positiv energi från vår guide och de andra som redan satt i bilen. Guiden var noga med att inkludera alla och få det som att kännas som att vi var ett gäng kompisar som skulle dela en dag tillsammans.

Vid första stoppet gick vi igenom massor grönska där guiden visade oss massor olika växter såsom typ kakaoplantor, chili, kanelblad, kardemumma, lemongrass, passionsfrukt och massor andra frukt och grönt som en sorgligt nog aldrig tänkt på hur de växer eller var de kommer ifrån (och jag som alltid blir förbannad på folk för att de inte undersöker var de får sin mat ifrån egentligen)

En lokalkvinna visade oss också var kaffebönor växer och hur de rostas, för att se ut som de gör när vi oftast ser dom i affären.

Efteråt blev vi serverade en kaffe- och teprovning (ja, du hörde rätt mamma! Massor olika sorters gott kaffe och te mitt i en djungel som morgonkaffe, inte helt fel men helt min kopp av te!)

Jag blev helt besatt av kokoskaffet och självklart är jag som många andra som hittar en favorit som en vill ha mer av, så det är ju himla bra att det finns en affär bredvid där en kan köpa med sig en större förpackning att ta hem. 

I affären började jag nästa gråta av lycka när jag hittade en katt som låg och sov på en hög av kaffepåsar, hon såg exakt ut som min gamla katt Snusan och det var så svårt att slita sig från henne när vi skulle vandra vidare.

Och så blev vi skjutsade från den ena magiska kaffepausen till nästa. Det här är ta mig tusan den mest magiska platsen jag någonsin ätit frukost på, med utsikt över den aktiva vulkanen Kintamani och Mount Batur. Så-jäkla-underbart!

Förutom mig var två andra som var med på turen också veganer, från Australien. Jag älskar mötet med medveganer från olika delar av världen (jag älskar att träffa andra veganer oavsett vart de är ifrån när jag tänker efter). Det är som att jag andas ut lite grann och blir varm inombords för att möta någon med samma värderingar som jag, någon som förstår mig, utan att jag behöver förklara eftersom de tänker som jag.

Till exempel, när de andra dricker kopi luwak, pratar vi om hur fruktansvärt det är att de håller luwaks i burar för att kaffet de skapar genom att äta och bajsa ut kaffebönor är så himla mycket värt (ja - bajskaffe från Bali! Djuret luwak tvingas äta massor kaffebönor som sedan skalas av i dess mage och sedan när den bajsat ut det används det för att göra särskilt gott kaffe. Kruxet är att det är så eftertraktat att många luwaks inte får leva fritt utan fastkedjade eller instängda i en bur..)

När andra fotar och skrattar åt de små gulliga griskultingarna vi stötte på längre fram på dagen, går vi till den största, äldsta och mest ensamma grisen och klappar den, när de andra tycker att sen grisen är mest äcklig.

Och när de andra knappast reflekterar över maten som finns på frukostbuffébordet, utan pratar om annat medan de slevar upp sin mat, listar vi tillsammans ut vad som inte innehåller någon djurprodukt. 

Det blir så tydligt hur veganism faktiskt är en livsstil, inte bara ett enstaka val. Vi lär oss från varandra, tipsar om schyssta restauranger, platser i världen där det är enkelt att vara vegan och just denna morgon lärde jag mig att Black Rice Pudding är veganskt! Det är typ som risgrynsgröt, fast med svart ris och kokosmjölk med banan i. Och oh My budda - deliccczzzz!

Hursomhelst var som sagt utsikten häruppfrån helt sagolik! Det var svårt att förstå att det inte var en dröm.

Med massor energi från en superfrukost lämnade vi minivanen bakom oss och blev tilldelade en cool mountainbike var.

Vi cyklade på fantastiska vägar, med nästan bara nedförsbackar den första halvan, bland vackra risfält och det var svårt att inte vända huvudet hit och dit för mycket för att se allt utan att vingla till på cykeln. 

Nästa stopp var hos en stor familj som bodde i ett traditionellt balinesiskt hem i en liten by. De var så gulliga och verkligen välkomnande och ville verkligen visa oss hur de levde. Vår strålande guide berättade massor om den balinesiska kulturen och det var så ballt att få uppleva, på riktigt, hur många locals faktiskt lever på Bali. Också så ballt att nästan alla familjer har ett tempel i sin trädgård, det ni!

Vi fortsatte genom fler risfält och vackra landskap, svängde förbi Tree of Life från Avatar för en bananpaus och fick hjälpa till att ansa mogna risplantor. Jäklar vilket fysiskt krävande jobb det är! Jag är så imponerad av de r människor som klarar av att göra detta all day, typ every day.

Den sista biten kämpade vi oss andfått upp för en 5 km lång uppförsbacke i stekande hetta. Och tre veganer + en vegetarian var först i mål till restaurangen på toppen - vem var det som sa att veganer inte kan träna ordentligt?

Lunchen satt fint efter en sådant work-out, särskilt eftersom typ 80% av allt som fanns att välja på var veganskt. Tofu i jordnötssås, tempeh, majsnuggets och massor grönsaksrätter. 

Tofukoman var ett faktum när vi blev skjutsade tillbaka till vårt homestay. Humöret var på topp även fast åskan började dåna utanför. Det här är utan tvekan den bästa dagsutflyten jag någonsin upplevt!

Down to Earth Cafe

Några timmar senare, efter lite vila och efter att regnet för dagen hade passerat gick vi till vegetariska restaurangen Down to Earth för middag. Det är snäppet surare än de andra ställen vi har ätit på innan, men eftersom de har seitan och massor annat gott på menyn (och eftersom det var sista kvällen i Ubud) kände vi oss tvugna att gå dit. Dessutom var det Guys seitan-debut - och det är ju en viktig upplevelse bara det!

Och seitan är ju alltid en favorit, men utöver det var det inte mycket bättre än andra platser vi ätit på här i Ubud.