Kuta Lombok med omnejd - på moppe

Galet hur mycket mer en hinner med på en dag med en moped! Också så kul att åka moppe igen! Känns som att jag är 15 igen och har ständigt låten "det är kul att åka moppe i 80 knop, det är kul att åka SKITFORT utan hjälm!" (Bara mina barndomsvänner känner nog till den..)

Vi hyrde iallafall vår blåa pärla från vårt hotell på morgonen och drog först iväg till Mawun Beach där det vattnet var vågit och stranden var fin. 

Men där blev vi också snabbt rastlösa och gav oss ut på sightseeingäventyr istället. Kollade bland annat in fladdermusgrottan vi hört om, men det kändes inte så lockande att gå in när stanken inifrån kändes på flera meters håll. Där ska det också finnas en fortune teller, men han var tyvärr inte där just då.

Och från den ena vackra utsikten till den andra blev det när vi stannade till för en isté-paus (märks att jag är med en engelsman) på restaurangen Summit. Ett inte alls lika poppis ställe som dess granne Ashtari, ni vet yogacentret som säger sig vara en vegetarisk restaurang men som inte vet vad de snackar om. 

Vi hoppade på moppen igen och åkte till Seger Beach, men spenderade inte någon tid på stranden i sig utan gick upp för en brant backe till toppen på kullen bredvid. 

Den här utsikten var garanterat värd klättringen upp!

Vätskepåfyllning no. 2 stannade vi till på supermegamysiga Drop In Cafe för. Det här fick mig att drömma om att ha precis ett sådant hus i en sådan trädgård någon dag framöver. 

Beställningen här går till som så att vi fick en lapp där vi fyllde i våra namn och vad vi ville beställa att äta eller dricka. Så gulligt! Och så bra eftersom språkbarriärer ibland kan göra så att beställningar missförstås etc.

Allt är bara så gulligt här och med en bananjuice från himmelen ville jag typ aldrig gå härifrån. Till och med toaletten var ball, här skulle jag typ kunna bo!

Efter lite vila i drömträdgården hamnade vi på drömstranden: Tajung Aan Beach - en av de finaste stränderna jag varit på. 

Nackdelen med att det inte var så många andra turister som hängde här var att gänget av försäljare på stranden var omkring oss som flugor. Och sådana situationer är alltid jobbiga, när de är beroende av att hitta någon att sälja till och vi inte har i vår budget (eller plats i väskorna) för materiella saker. Generellt känner jag det som att de som arbetar med turism och försäljning här, är mycket mer på och pushy än på Bali. Du får liksom aldrig vara ifred här.

På kvällen lämnade vi hursomhelst vår lilla pärla hemma och gick till Drifters - gourmet burger, eftersom de är no 3 på TripAdvisor över restauranger i Kuta, men mest för att de har både falafelburgare, falafelwrap och, förstås, avokado!

Förhoppningarna var höga när jag läste att någon tyckte att detta var världens bästa falafel. Tyvärr kunde jag inte hålla med om det. Guys falafelburgare hade bara en tunn skiva falafel, typ som en knaprig CD-skiva och jag fick en klump falafel i min wrap (som iofs var ganska nice), men eftersom de inte hade hummus eller någon annan vegansås var det rätt torrt. 

Falafel behöver hummus precis som pasta behöver sojafärs, så det så. Och med det säger jag hejdå för den här gången, nu taggar Guy för att se Tottenham spela mot WestHam på Barrels Bar tillsammans med några locals. Puss och kärlek!