De senaste (antar jag) charmiga hetsiga resdagarna

Internet har alltså inte varit min bästa vän de senaste dagarna, men nu är jag tillbaka med förnyad kraft!

Sedan i fredags har det varit några hektiska dagar som började med att vi tog vårt pick och pack och lämnade fantastiska El Nido. Minibussresan var mer gropig och skakig än vägen upp, så de 5 1/2 timmarna i den kändes typ som en evighet. 

Det var verkligen en kontrast att komma tillbaka till citylivet i Puerto Princesa, men vårt boende, Tia Mers Guest House var en mysig liten oas som gav en lantlig känsla iallafall.

Tyvärr hade vi varken tid eller ork att ta oss till vegetariska restaurangen no. 2 imas gulay restaurant, som tydligen ska vara awesome. Så istället tog vi en promenad till Robinsons (massiva) mall, eftersom Guy hade lyckats lokalisera pizzerian Yellow Cab utanför gallerian på vägen till vårt gästhus. (Guy är pizzafreaket no. 1 så självklart blev jag övertalad att dra dit)

De hade en vegetarisk Garden Pizza (som tro det eller ej kom utan djurkött på) och alltså, en pizza som till och med är god utan ost, är en riktigt god pizza.

Guy blev superduper förälskad i sin ostiga pizzadel (typ omg, den bästa pizzan ever. Men sen har ju han aldrig testat Algarves veganska pizzor i Malmö.. Så jag vet inte hur mycket jag ska tro honom)

På lördagen var vi tvugna att gå upp himla tidigt för att hinna med vår skjuts till dagens utflykt: Underground River vid Sabang Beach - one of the 7 wonders of the world, enligt UNESCO. Little did we know, när vi satte oss i bussen att det skulle ta typ 8 timmar innan vi ens fick åka med hjälm och flytväst in i den balla undervattensfloden, ett åk som varade i 45 min. Hade vi vetat att de varit tvugna att cancla gårdagens tur pga dåligt väder, att alla som bokat gårdagens fick därav förtur idag och att vi därmed fick vänta på Sabang Beach i 6 timmar innan vi ens fick ta den 30 min långa båtfärden till the National Park där underground river låg, så vet jag inte om vi hade gjort det.

Bitter? Eh, ja, lite. Fast det var himla coolt att åka in i dom där grottorna måste jag medge. Bilder är tagna på vår digitalkamera som krånglar lite nu, så jag återkommer med det.

Efter en sådan dag däckade vi i sängen typ direkt, vilket nog var för det bästa för 6 timmar senare var vi tvugna att åka till den lilla flygplatsen för att hinna med flyget till Manila.

För såhär är det, för att komma till lilla miniön Boracay från Palawan, måste en först flyga till Manila och sedan därifrån ta en litet flyg till Caticlan.

För oss blev det superstressigt i Manila eftersom vi hade två timmar på oss från det att planet landade tills dess att nästa skulle lyfta, och vi var på helt fel terminal så vi var tvugna att ta en taxi.. Ja, stressiga resdagar är ju banne mig himla kul. Men. Vi hann iallafall till vårt lilla propellerplan som sakta tog oss till Caticlan.

Att sedan ta sig från flygplatsen till själva Boracay är också en jäkla process i sig. Först transport till hamnen, färja i 15 min till andra sidan sedan transport igen till själva hotellet. Cebu Pacific sålde dock biljett på planet till alla dessa tre transporter genom turistföretagen Southwest som gjorde hela grejen mycket lättare. (Redan här märktes det hur mycket mer vana de är vid turister i Boracay i jämförelse med typ El Nido).

På så sätt behövde vi aldrig köa, utan allt gick för första gången på några dagar, ganska smidigt, för bara 400 pesos. Helt ok!

Vårt boende, La Isla Bonita Resort & Spa, var mycket närmare populära White Beach än vi trodde.

Det är bara att gå ut genom porten så är den där, tillsammans med turistvimlet från helvetet. Med människor som försöker sälja allt från armband till massage, mat och hennatatueringar. Tjockt med folk på gatorna så det knappt går att gå i min takt nånstans.. Sådant gör mig galen, ha!

Alltså, jag visste att det var ett populärt turistmål Boracay, men det här är helt sanslöst. Jag fick liiiiite Ayia Napa-känsla när vi gick igenom staden på kvällen.. 

Alltså får Boracay hittills inte högsta poäng, men vi ska försöka att hitta lite mer undangömda platser på ön, El Nido style

Samtidigt kan jag förstå varför alla vill komma hit. Det är ju fantastiskt vackert.

Och en till bra grej är att vi hittade ett mysigt litet veganvänligt hak, Smoke Restaurant, på en smal väg som kantades av en fruktmarknad.

De hade en hel grönsaksmeny (men som vi nu vet, här verkar det som att kött och fisk ibland kan ingår i det som vi första anblick låter som vegorätter, så vi fick se upp att inte råka beställa ex auberginesalladen med räksås..)

Det bästa av allt var att det fanns flera olika sorters rätter med tofu (!!!). Vi testade teriyaki och spicy garlic. Och alltså den här tofun - YUMMMMMM

Vi avslutade med en sjuhelsikes lång promenad längs White Beachs partyvimmel innan vi återigen däckade i sängen. Tror aldrig jag somnat så snabbt som jag gör här.