Sjunger på Filippinernas sista refräng

Så vi hade några timmar att slå ner i Manila innan vi kom till flygplatsen där vi sitter och sippar kaffe nu.

I brist på annat att göra i närheten av hotellet gick vi till Mall of Asia igen, tog en brunch på The Cafe Mediterrian (jag: en helt galet god linsburgare, Guy: en seven layer dip med typ hummus, soltorkade tomater, baba ganoush, fetaost etc)

Vi testade också, ganska otippat, våra konståkningsskills i isrinken som låg i närheten. Det var så himla kul (förutom att mina fötter är skadade som tusan)!!! Himla roligt att försöka plocka fram gamla skulle från typ 15 år sedan. Men mest sorgligt att inse hur duktig jag var som 10åring, jämfört med nu..

Innan vi lämnade Mall of Asia passerade vi Soy Yummie, en liten kiosk som säljer sojasmoothies och Taho (typ som soyghurt) med olika topping att välja. 

Tyvärr var de mesta toppingnarna inte tillgängliga och för första gången åt jag soygurtish glass, med en bönsås, som faktiskt var helt okej. Även fast det låter rätt blä.

 

Med det säger jag adjö till Filippinerna - next up: Singapore i några timmar och imorgon är jag i Denpasar, Bali!

Hej Manila och familj!

Så vi tvingade upp oss själva klockan 4:00 imorse, efter typ noll sömn och gav oss av på bussen,båten,bussen till flygplatsen i Caticlan tillsammans med andra sjukligt trötta turister. Men det gjorde inte så mycket för mig, för jag ville bara komma fram till Manila snabbast möjligt, eftersom det väntade världens minsta släktträff för mig där.

Aidin är min pappas kusin och är världens coolaste! Senast jag såg honom var 4 år sedan, på en restaurang med vattenpipor i Iran och det kändes himla overkligt att det var honom jag stod och väntade på imorse. 

Vad är oddsen för att vi lyckades matcha in våra flyg så att vi var på flygplatsen i Manila precis samtidigt? Ett fantastiskt bra sammanträffande iallafall. 

Vi spenderade ett par timmar tillsammans innan det var dags för mig och Guy att fånga en vettig taxi och checka in på hotellet för att ta en välbehövlig power nap. (Särskilt för Guy som nästan svimmade på flygplatsen)

Och nu har vi precis kommit hem från en promenad till Asiens största shopping Mall, SM Mall of Asia, där vi hittade The Cafe Mediterranean - Falafelhimmelen! 

Menyn var så supervegovänlig att det var beslutsångest på hög nivå, men när både hummus och falafel finns på menyn brukar det oftast vinna. Och inget av det gjorde mig besviken alls, jag var mest glad att äntligen käka ordentligt god hummus igen.

Vi gick en runda genom en liten procent av shopping mallens yta och hittade balla affären Kultura med allt från kläder, smycken, gottigheter, produkter från WWF och andra miljöorganisationer etc. 

Jag hittade en gullig nyckelring som jag var tvungen att ta med mig hem som den första och sista souveniren från Filippinerna, dels för att jag är så svag för aubergine, dels för att det är tillverkat av kvinnor i Manila utav återbrukad plast.

Nu är mina ögon för trötta för att skriva mer. (Inte för att det finns så mycket mer att säga om idag, mer än att fysjutton vilken fantastisk dag det har varit!)

Hejdå Boracay!

Sista dagen i Boracay gick vi på en promenad till Manoc Manoc Beach, mest för att kunna känna att vi verkligen sett hela Boracay. 

Vi stannade för nybakat bröd (typ bara vitt bröd överallt såklart..) till frukost och hittade billig avokado på en liten matmarknad vi lyckades leta fram i en liten gränd. 

Himla bra att vi åt upp oss för det visade sig bli en rätt lång svettig vandring som inte ens kunde sluta med ett dopp i havet eftersom Manoc Manoc inte direkt är en badvänlig strand. Men det var fint iallafall.

När lunchtimmen var inne gick vi till vår favoritrestaurang Smoke och jag tog Tofusallad, som visade sig inte vara så mycket av en sallad. Mer typ ett berg av tofu med vitlök, röd och grön chili och en asgod vinägrett.

Tofutorsdagen fortsatte efter lite mer häng på White Beach och efter att ha packat ihop allt i hotellrummet till en sushirestaurang precis på änden av gågatan vid White Beach i station 2. 

Nog för att jag var överlycklig för att äntligen käka tofu igen, men det blev också den dyraste matupplevelsen vi haft här för sushi som inte var den bästa jag haft. Men. De var ändå snälla och kunde enkelt veganisera sushin vi beställde och sånt är ju alltid bra.

Att vara vegan i Boracay har definitivt varit enklare än vad jag trodde att det skulle vara. Kan bero på att det finns så mycket internationella restauranger här, eftersom det som sagt är sjukt turistigt. Det känns bra att lämna Borcay på det sättet, för efter två veckor här blir en rätt trött på skiten.

Men ändå fanns det restauranger vi aldrig åt på, som liksom aldrig blev av fast vi snackade om att gå dit. Till exempel:

* Kasbah. Ligger på stranden i station 1 och har ett marockanskt kök med falafel, hummus, tabbouleh och hela det köret.

* True food. En indisk restaurang precis i början av station 1, med en hel vegetarisk meny.

* Mandala Spa som jag bara läst om via Happy Cow, ska tydligen ha mycket vegansk och vegetarisk hälsosam mat.

* Cyma. Grekisk liten hektisk restaurang inne. I D'Mall som har en hel del vegetariska alternativ, plus, såklart - HUMMUS

* The Kingdom of Boracay Indian and Arabic restaurant. Ligger i en liten gränd mellan station 2 och huvudgatan, nära D'Mall. Vi gick dit en kväll eftersom de hade både hummus och falafel på menyn, men när vi kom dit var inget av det tillgängligt så vi gick vidare. Även fast de hade mycket annat vegovänligt med som typ baba ganoush och någr indiska grytor.

Så ja. Det går att vara lyxvegan här minsann!

Boracayfavoriter i repris

Semestern i Boracay är snart över och det känns konstigt att vi kommer vara i ett nytt land till helgen, men väldigt kul för två veckor i Boracay är mer än tillräckligt eftersom vi typ redan har upptäckt det mesta på den här ön nu.

Så igår körde vi en favorit i repris och tog en tricycle från Zest Restaurant där vi hade ätit vår frukost (som risälskande halviranie är grönsaksris, vitlöksris med stekt potatis och rödlök en himla fantastisk start på dagen! Ris ingår förövrigt för det mesta i den filippinska frukosten, yum!)

Vi insåg hur enkelt det är att pruta ner tricycle-priset om en är tydlig med att säga att det är ok att chauffören plockar upp fler personer på vägen (vi gick från 200 till 100 pesos genom att föreslå detta) och vi insåg också när vi åkte vägen upp mot Puka Beach hur otroligt långt vi hade gått senast vi promenerade dit.

Det var lika vackert som sist vi var där och att jag hittade avokado-bananskal även här blev ett ännu större plus!

Och från den ena stranden till den andra (White Beach igen) köpte vi mellanmål hos Magnificorn-mannen som glatt posade för mig. Majskolvar är så himla underskattat! 

Solnedgången blev en av de mest fantastiska sedan vi kom hit, så vi gick till superbilliga resto-baren utanför vårt gästhus, Shantal's, på stranden.

Vi fortsatte promenaden längs White Beach och sprang på ett gäng kockar som dansade Gangnam Style, innan vi slog oss ner på Ngi Ngi Nu Noos där vi hittade en liten vegetarisk kolumn med Aubergine Steak toppad med lökringar - asgott, men ganska dyrt för den lilla portionen.

Precis som förr när våra magar inte blivit fullt tillfredsställda av för små portioner slutade vi upp på Yellow Cab och beställde hem en stor Garden Special Pizza och tittade på Homeland. 

Den där pizzan går minsann alltid att lita på. 

Mount Luho och världens bästa tofu

Mount Luho är Boracays högsta punkt, som känns rätt osynlig eftersom jag inte har sett det från håll på en vecka. Jag försökte göra research för hur en tar sig dit, vi frågade massor folk om det och det verkade överallt som att det skulle vara omöjligt att ta gå upp dit utan skjuts med tricycle eller linbanan. 

Men vi gav inte upp vår vision om att bestiga detta berg ändå och vägrade tro att det skulle vara så himla svårt att gå upp till toppen.

Och inte var det så himla omöjligt som det verkade (iallafall inte när vi väl hittade den rätta vägen, det var det som tog mest tid och vi hamnade på en stig som ledde in oss i en cool liten by där invånarna stirrade på oss som att "knasiga turister - vad tusan gör ni här?" och de skrattade åt oss när vi förklarade att vi försökte hitta berget).

Att kalla Mount Luho för berg är nog att överdriva, men utsikten var helt galet fin och det var inte särskilt jobbigt att bestiga det. Där trapporna till högsta punkten började var en dock tvungen att betala 70 pesos för att komma förbi (inte särskilt förvånande att de utnyttjar sådana här saker i en turistort som ju Boracay är)

Efter den långa utflykten gick vi till Smoke Restaurant för andra gången sedan vi kom hit. Och jag ångrar att vi inte har gått hit fler gånger, för tofun som de serverar här är seriöst den godaste tofun jag någonsin ätit. Att Smokes tofu teriyaki har gjort så att Guy också är ett stort fan av tofu nu, säger ju en hel del. 

Denna gången testade jag Tofu Salpicao som var supergod!

Smoke är förövrigtett himla poppis ställe som alltid är fullt med folk. Folk står till och med i kö ibland för att få ett bord. Garanterat ett veganmecka som samtidigt är den billigaste och godaste maten jag hittat i Boracay.

Åh du kära vegovänliga indiska mat

Om thairestauranger för det mesta är ett säkert vegankort, är indiska restauranger hundra gånger bättre. Kan ju ha att göra med att många västerländska länder kötteriserar indisk mat, eftersom den mesta av den indiska maten (och de flesta människor i Indien) är vegetariska.

Hursomhelst hittade vi en indisk pärla här i Boracay, med en hel meny med vegetariska rätter: Crafty's Rooftop Restaurant & Bar.

Precis som namnet hintar om ligger restaurangen på taket av en stor byggnad med Crafty's Supermarket på bottenplan (vilket gjorde det lite förvirrande att hitta först innan en fattar att en måste gå in i supermarketen och upp massor trappor för att komma dit.

Utsikten uppifrån är fantastisk och det är en himla fin plats att sitta på. Tyvärr regnade det och blåste som tusan såklart just när vi besökte det, men det var mys ändå.

Vi beställde in lite olika rätter och fick indisk tapaskänsla med chapati & hummus (som var sjukt dyrt för det lilla en fick, men hummuscravingsen vann, även fast besvikelsen var stor eftersom deras hummus inte var särskilt god), onion bhajis (asgoda!!), ris och en indisk linsgryta (som var himla fantastisk!)

Även fast denna middag blev den dyraste vi har haft här hittills (typ 400 pesos var) så var det gött att mätta magen på ett vegovänligt ställe.