Men vi gav inte upp vår vision om att bestiga detta berg ändå och vägrade tro att det skulle vara så himla svårt att gå upp till toppen.
Och inte var det så himla omöjligt som det verkade (iallafall inte när vi väl hittade den rätta vägen, det var det som tog mest tid och vi hamnade på en stig som ledde in oss i en cool liten by där invånarna stirrade på oss som att "knasiga turister - vad tusan gör ni här?" och de skrattade åt oss när vi förklarade att vi försökte hitta berget).
Att kalla Mount Luho för berg är nog att överdriva, men utsikten var helt galet fin och det var inte särskilt jobbigt att bestiga det. Där trapporna till högsta punkten började var en dock tvungen att betala 70 pesos för att komma förbi (inte särskilt förvånande att de utnyttjar sådana här saker i en turistort som ju Boracay är)
Efter den långa utflykten gick vi till Smoke Restaurant för andra gången sedan vi kom hit. Och jag ångrar att vi inte har gått hit fler gånger, för tofun som de serverar här är seriöst den godaste tofun jag någonsin ätit. Att Smokes tofu teriyaki har gjort så att Guy också är ett stort fan av tofu nu, säger ju en hel del.
Smoke är förövrigtett himla poppis ställe som alltid är fullt med folk. Folk står till och med i kö ibland för att få ett bord. Garanterat ett veganmecka som samtidigt är den billigaste och godaste maten jag hittat i Boracay.
No comments:
Post a Comment