Friday, 9 January 2015

Veganer - skit i jantelagen och ta makten!

Jag betar av fler podavsnitt från Veganprat och idag lyssnade jag på en intervju med fantastiska Lisa Gålmark.


I avsnittet läses ett mail upp från en nybliven vegan, som beskriver en situation som jag tror de flesta veganer känner igen sig - nämligen att sitta vid middagsbordet med köttätare och få frågor om sin veganism. Detta händer framförallt ofta nyblivna veganer, men också för andra inbitna veganer som börjar hänga i nya sammanhang.

3,5 år in i mitt veganska liv kan jag fortfarande tycka att det är jobbigt att få frågor kring varför jag blev vegan, särskilt vid matbordet när personerna runtomkring mig sitter och tuggar i sig kött - just det som jag är kritisk mot. Jag menar - om jag börjar förklara varför jag är vegan, kommer det ju garanterat bli dålig stämning. Och hur mycket ska jag berätta egentligen? Frågar de av intresse eller bara av artighet? Är det början på ett ifrågasättande eller en givande diskussion? Hur mycket vet den här personen redan? 

Ibland blir jag så förbannat trött på mig själv för att jag ens tänker på om det skulle bli dålig stämning eller inte - jag känner mig ju så säker i min veganism och jag vet förmodligen mer om hur illa djuren som ligger på köttätarnas tallrik har blivit behandlade, än den som faktiskt äter det. Jag vet ju att veganism är det bästa valet någon någonsin kan ta. Det är som att jag också tänker att om jag går in på mina anledningar till varför jag är vegan, finns jantelagen hela tiden där i bakgrunden. Och den säger till mig att jag inte borde berätta hela sanningen, för då kanske jag framstår som att jag tycker att jag är så himla mycket bättre än köttätarna omkring mig?

Fast.. är jag inte det då? Det tycker jag ju egentligen inte att jag är. Jag har ju själv varit en köttätare som ursäktar att jag äter djur för mina smaklökars skull. Det är inte enkelt att gå från att leva med en norm till att plötsligt gå helt emot den - men däremot är det något som jag tror att alla kan göra, bara de försöker.

Lisa Gålmark menar hursomhelst att du som vegan kan ta kontroll över den här jobbiga middagssituationen. För du är ju faktiskt i minoritet när du sitter där med en köttisomgivning, där finns en viss maktrelation då du som vegan blir i underläge mot de som tror på köttideologin. Så för att få dig att känna dig starkare är det bästa att du helt enkelt tar initiativet till eventuella frågor. Några praktiska exempel som Gålmark tar upp är:
  • Innan middagen kan du ta kontakt med värdinnan/värden för middagen och berätta att du är vegan och att du gärna hjälper till med maten så mycket du (alternativt fixar eget hemma och tar med). Så att du redan här outar din veganism
  • Försök att outa din veganism innan gästerna har satt sig vid middagsbordet, innan ni börjar äta. Gålmark föreslår till och med att du kan försöka få allas uppmärksamhet och typ "Ja, nu är det ju så att jag är vegan - är det någon som har frågor på det kanske vi kan ta det nu?"
  • Om du ändå får frågor under middagen - säg bara artigt att "Det är en jättebra fråga, kan vi prata mer om det efter att vi har ätit?"
På dessa olika sätt trampar du ingen på tårna, alla kan njuta av sin mat, det blir inte obekvämt och du behöver inte få dåligt samvete för att skapa dålig stämning kring middagsbordet. Dessutom får du ett ypperligt, legitimt tillfälle att ge veganismen en större plats, genom att i lugnt och ro kunna snacka med dina köttkompisar, kunna besvara löjliga ifrågasättanden med sann fakta och få dom att inse att veganism faktiskt är fantastiskt bra.




Så skit i jantelagen och ta plats veganer! Få inte någon att känna dig som att det är du som är fel när det egentligen är tvärtom. Det är ju du som vågar vara kritisk och som står emot en så stark (och fruktansvärd) norm som ju faktiskt köttnormen är.

Sedan får en inte glömma att det ju finns köttätare som faktiskt fortfarande inte alls vet om hur det ligger till med kött- ägg och mjölkindustrin ÄVEN I SVERIGE och som kanske, när du förklarat om din veganism för dom, också försöker ändra sin livsstil. 

Så nästa gång någon frågar varför du är vegan, se det som en chans att öka antalet likasinnade i världen. För det är ju faktiskt så vi blir fler, genom medvetenhet och ny kunskap.

No comments:

Post a Comment