Innan vi lämnade Sidemen hade vi frukost med en strålande utsikt och blev inbjudna till en Canang Sari lektion. Canang Sari är en av de dagliga balinesiska "offerings" till hinduiska Guden Sang Hyang Widhi Wasa.
Att göra offerings är alltså en stor del v den balinesiska kulturen. Tidigt varje morgon pysslar de (mestadels äldre kvinnor) ihop offerings, som de sedan lägger ut på olika platser, vid tempel, på gator, trappor etc.
När du kommer till Bali kommer du garanterat att se flera sånna här dekorationer (och känna dig uberdum när du råkar trampa på en..). De är så himla fina och några har rökelser i sig som gör att det luktar gott överallt!
En av sakerna vi snabbt uppmärksammade när vi kom till Bali från Filippinerna var hur rent det är överallt - och på Canang Sari lektionen fick vi veta anledningen: innan nya offerings läggs ut på gatorna, tas gårdagens bort och trottoarer och trappor tvättas ordentligt för att ge plats åt dagens nya offerings.
Men förutom att de är jättefina dekorationer har de förstås ett djupare syfte en så, som en del av den hinduiska religionen. Som jag förstår det är de nämligen också till för att skrämma iväg ondska.
Hursomhaver så var det en kul lektion vi hade med pyssel och skratt.
Sedan sa vi adjö till vackra Sidemen och tog en taxi på en gupplig väg mot Amed som ligger på Balis nordvästra kust. Vi blev varmt välkomnade in till vårt boende för natten, Manis Homestay. Manis är en gullig äldre kvinna som öppnade sitt hem för turister för många år sedan och bor nu här med hela sin familj. Alla kom och hälsade artigt på oss och var så gulliga att jag bara ville krama dom allihop!
De bjöd oss på isté och (så jädra goda) balinesiska hemgjorda kakor, som var typ som friterade bananer. Och underströk flera gånger att det bara är att säga till närsomhelst om vi ville ha mer kaffe och kaka under hela vår vistelse där. Gratis, förstås.
Familjen på Manis Homestay gjorde att jag önskade att vi stannade här mer än en natt (rekommenderar VERKLIGEN alla att bo här om en besöker Amed), men samtidigt var de också det bästa med Amed.
För mig är det här en övergångsplats för alla som ska ta snabbåten till Gili Islands, en natt räcker nog här om en inte är superinne på dykning och snorkling.
Vi hängde lite på stranden iallafall och vi insåg hur bortskämda vi har blivit med Boracays White Beach, eftersom vi inte riktigt uppskattade den här stranden (vilket vi förmodligen hade gjort om detta var den första platsen vi kom till från England).
En bra grej var dock att hur litet Amed än är fanns det flera små restauranger och majoriteten av dom verkade ha en hel del vegetariskt på menyn. Detta är ännu ett bevis på hur vegovänligt älskade Bali är.
Vi valde plats efter vart vi hittade vegburgare (eftersom Guy hade cravat det i flera dagar) - Amed Resto. Jag ångrade direkt mitt val med tempe bolognaise & Spaghetti (även fast det var otroligt gott!) när jag smakade Guys burgare som hade en biff gjord på tofu, tror vi.
Vi gick hem till Manis och ungefär där var det slut på vår tid i Amed. Nästa morgon gick vi upp tidigt, sa hejdå till den underbara familjen och fick skjuts till hamnen där vi hoppade på snabb båten mot Gili Air. Men det är en annan historia.
No comments:
Post a Comment