Veganism 101

Jag såg precis på James Wildmans pedagogiska föreläsning om veganism. För dig som är nybörjarvegan rekommenderar jag den starkt, men för dig som redan är ganska inbiten är det inte så himla mycket som är nytt. (Du kan se hela föreläsningen på youtube som jag länkat till här nedan)

Men han tar upp en sak som jag länge har tänkt på. Hur den kulturen vi lever i skapar den sanning som vi så starkt tror på, den sanningen som blir den enda rätta - vi har ju alltid levt med den och då är det klart att vi också tror på den. I det här fallet då - köttätande och hur veganism i vår kultur blir extremt när den sanning vi har vuxit upp med hela livet är tallriksmodellen med kött, potatis och en liten bit grönsaker på sidan av. 

Men, om du tillexempel sätter ett litet barn tillsammans med en gullig liten levande kyckling och så ett äpple - vilket kommer barnet äta och vilket kommer det leka med? 

Poäng: Vi människor har inte insikten att jaga eller äta djur. 

På så sätt tänker jag att vi alla människor rent instinktivt är veganer när vi föds och när vi är små. Vi vill inte se djur bli skadade och gråter när vi ser ett djur som far illa. Vi ser filmer såsom Hitta Nemo och Babe - som handlar om djur som flyr från de onda människorna som försöker sätta djur i fångenskap, slakta dom och äta upp dom. Vi hejar på djuren i filmerna, vi hoppas att djuren ska slippa undan från sitt fångenskap. 

Vi ser på filmen Babe och blir glada över att den söta lilla grisen slipper bli julskinka, för att sedan efter filmen, (omedvetet) bli serverade en Babe till middag av våra föräldrar. Föräldrar, som precis som sina föräldrar har blivit inpräntade en sanning om att vi behöver kött och andra produkter från djur för att få i oss den näring vi behöver. Det blir naturligt, i vår kultur som vi känner till. 

Jag kan knappast tänka mig att många små barn faktiskt får höra från sina föräldrar att "Ja, vet du var din korv kommer ifrån som vi äter ikväll? Det är från en gris som dödades på ett slakteri". Då är det nog inte många barn som skulle vilja äta upp sin kvällsmat, om jag får gissa. 

I ett av mina favoritklipp på youtube får en liten pojke för första gången inse kopplingen mellan maten han äter och djuret som ligger på tallriken. För honom blir det helt plötsligt helt absurt - vadå äta djur liksom?! Varför då? Det går ju inte! 

Om du inte har sett det här klippet, kolla genast - men varning för att dö söthetsdöden! Den här ungen är helt fantastiskt och jag tror aldrig jag kommer tröttna på att se det.