En tisdag i El Nido

Idag gick vi upp lite tidigare än vanligt, sprang ner mot stan och mötte upp andra människor som också hade bokat dagstur med Island Hopping. 

Under de första två stoppen ångrade jag lite att vi hade bokat en sånhär tvättäkta superturistig aktivitet. 7commando Beach var bara en av många stränder (där snorklingsomtådet var avgränsat där det äntligen började blir spännande att se saker).

Stopp no. 2 som jag inte minns namnet på, där vi stannade längre för lunch, var bara litet och trångt eftersom 15 andra båtar också skulle tränga sig in där

(Okej, jag måste medge att det var en himla fin liten trång strand, det är nog fantastiskt att vara här ensam)

I sådana här turer ingår det ju oftast lunch och jag var inställd på att jag och Guy skulle få sitta med varsin banan medan de andra proppade sig mättad på grillad fisk och annat djurkött. Och så blev det väl ungefär, förutom att frukter tog upp halva buffébordet när det var dags för lunch så min dag var räddad, särskilt eftersom jag kunde äta mig mätt på papaya, nomnomnom.

Är det förresten bara jag som tycker det är paradoxalt att vi åker på en båttur, snorklar för att se de fina fiskarna i havet, beundras över dom och sedan i nästa sekund plockar någon upp en död fisk, som han grillar och serverar som lunch? 

Nej, tacka vet jag fruktlunchen med fötterna i sanden och blicken ut mot det blåa havet. 

Okej, så efter lunchen blev negativa Sarah lite bättre, faktiskt. (Den som känner mig vet hur tjurig jag blir när jag är hungrig). Båten tog oss till en ball lagun, Secret Lagoon, som alla klumpigt var tvungna att klättra igenom ett hål för att komma till.

Mitt favoritstopp var nästa plats, Small Lagoon. Det här är den mest magiska platsen jag varit på. Tyvärr kunde jag inte ta några bilder eftersom vår kamera eller min iphone inte är vattentät, men det kändes som att simma in i en sagovärld. Eftersom resten av gänget på båten skulle hyra en kajak att segla in i lagunen med var den stunden när jag och Guy var ensamma inne i lagunen guld värt. Det var klarblått, stilla vatten omringat av höga bergsväggar med gröna träd och buskar och fågelkvitter och solskenet gjorde hela upplevelsen ultimat.

Det enda som förstörde idyllen lite grann var fisken som bet mig på låret för att jag inkräktade på hens territorium, ha!

När vi kom till turens sista stopp, Big Lagoon, hade jag redan glömt min traumatiska upplevelse. Det är lätt att bli distraherad på island hopping, naturen häromkring är verkligen förtrollande vacker. 

Vi hade iallafall tur med vädret kom in handy eftersom det började spöregna när vi kom hem till gästhuset. På grund av det gick vi till den närmsta restaurangen som vi redan gått förbi många gånger.

Det är en mysig liten restaurang där typ bara locals kommer (och allt på menyn är typ kött) men vi såg på avstånd vegetable pizza och hunger-jublade.

Note to self: vegetable pizza kommer med stora grisköttbitar på. Vi var supernoga med att tydligt säga NO CHEESE på en av pizzorna, men tänkte inte på att säga NO MEAT på någon av pizzorna, eftersom vegetable pizza för mig är ju en vegetarisk pizza. Men så gick det till när vi lärde oss att dubbelkolla vad som medkommer när en beställer något som kanske låter vegetariskt.

I slutändan blev det ändå en trevlig kväll här. En local som jobbade som tour guide (som älskade historia) lärde oss att El Nido betyder The Nest eftersom Swiftletsfåglar kom hit och byggde massa bon av sitt eget saliv, vi lärde oss hur en säger tack och hej på filippinska och att turismen här började redan smått på 80-talet. Det ni!