WUPP MÄ HÄNDERNA ÖSTGÖTA SCHLÄTTA - här kommer jag!

De senaste två dagarna har typ varit världens längsta. Extremt lite sömn och mycket att göra, men självklart hann vi ändå klämma in ett till besök på Visto Lounge igårkväll. Jag hade glömt hur god falafelburgaren (gjord på butternut squash med muskotnöt) är där.

Kl 7 imorse sa jag ett superjobbigt hejdå till Guy vid busstationen i Paignton (separationsångest är ju kul, liksom. Men det är ju fint att sakna med, har jag hört).

Efter tre bussbyten, flera förseningar och en missad buss är jag dock äntligen på Stansted och väntar på att Ryan ska komma och hämta upp mig. Visste du förresten att vi svenskar har världens värdefullaste pass förresten? Det får en att tänka på hur himla bortskämd jag är som bara kan åka vart sjutton jag vill i världen (typ) utan större problem. Så håll hårt i det för sjutton!

Menatteeeeh, istället för att hoppa på flyget som jag egentligen skulle gjort den 21 juli, sitter jag nu med en sojalatte på flygplatsen 4 månader senare och längtar så efter att träffa alla fina människor i mitt liv igen. Och som det matmonster jag är, längtar jag ihjäl mig efter all veganmat som England aldrig kommer kunna slå.

På tal om det är min mamma bäst, i söndags skickade hon en bild på ett urval av all mat som väntar på mig i köket när jag kommer hem. Jag tror bara en resande vegan förstå lyckan av att se en sådan bild. För er som inte vet så är min största förlorade kärlek när jag reser LINGONSYLT, alltså det går att äta med sked. Den som säger något annat har fel.
Förövrigt ska det blir nice att testa de nya veganvänliga chipsen från OLW (3x lök) och Rydbergs bea-sås. Alltså bea-sås - kan det bli bättre? (Ja, jag ska ha matmaraton i en vecka nu och ja, jag älskar mat - märks det?)

Vi ses i Linkan hörrni!